Världens bästa familj

Dagen har runnit iväg, det går fort ibland. Brukar kunna fundera på vad sjutton jag gjort av tiden ibland. Tiden har en märklig förmåga att bara försvinna. En del av dagen har jag och älsklingen ägnat åt En shopaholics bekännelser. Jag har sett bättre filmer, om man uttrycker det milt. Filmen hade sin charm, det ska inte förnekas. Blåögd (då menar vi inte utseendemässigt) tjej med mode och självbekräftelse på hjärnan blir personligt ruinerad i jakten på den perfekta outfiten, dagens verklighet för många unga tjejer. Även killar, måste i jämsälldhetens och ärlighetens namn påpekas. Den är skriven som en komedi och lyckas stundtals med uppdraget, roliga slapstick scener ibland, fyndiga kommentarer i spridda skurar. Men som helhet lyckas filmen inte riktigt ända fram.

Förkylningen min är bättre, fortfarande rosslig i halsen men inte alls lika täppt i näsan. Skönt!

Jag vill se Inglouriuos basterds med Brad Pitt på bio. Den tror jag är bra. Då är den förmodligen inte det, men det är en helt annan fråga.
I helgen spelar VSK fotboll, med andra en helg fylld med ångest, hat och känslor av maktlöshet, irritation, äckel och sjukt mycket ångest igen. Glömde jag säga ångest?

Älsklingen har shoppat idag, hon har handlat en ny fleecejacka samt mössa till dottern. Lila denna gång, spännande, vi har kört rosa, rött och grönt. Lila blir fint på henne.



Dagens mest tråkiga var definitivt att vakna upp klockan 06:40 när jag börjar 07:00. Stress! Ingen dusch, ingen frukost, ingen morgonläsning. Var på plats i tid och kände mig som en slusk, men jag gjorde ett bra arbete och det får jag vara nöjd med. Det gick bra trots allt. Men att försova sig är urtråkigt, hela dagen blir off på något sätt. Tur att man kommer hem till en sådan fin familj att det inte spelar någon roll.