Världens bästa familj

Det är på allas läppar nu, aftonbladet slog på stort med att en person som förmodligen är verksam förskolelärare i stockholm är pedofil, och bloggar om just det. Säga vad man vill om publiceringen, men vad aftonbladet gjort här är att misstänkliggöra alla män som är förskolelärare i stockholm för pedofili.
Han kanske är pedofil, och han kanske jobbar som förskolelärare. Allt kan vara påhitt. Fiktion när den är som allra allra sämst. Att det jobbar pedofiler inom barnomorgen tror jag. Och inte bara en i stockholm. De finns säkert lite överallt, och inte bara i barnomsorg, kanke scoutledare, präster, lärare, barndoktorer, vaktmästare osv. Överallt där du har kontakt med många barn är givetvis en attraktiv arbetsplats för pedofiler. Vi lämnar dagligen våra barn i situationer där ont kan hända. Det som bara inte får hända kan en dag vara faktum. Hur många av oss kollar inte lite extra på en manlig förskolelärare? Jag gör det, värderar personen bäst jag kan. För jag vet att de finns.

Jag kommer inte länka till den här mannens blogg. Han har förmodligen en av Sveriges största bloggar idag och det vill jag inte medverka till.

Det finns så mycket skit som drabbar våra barn. Så mycket ont i vardagen som gör att de känner sig otrygga, ledsna och ibland bedrövade. Det kan vara mindre saker, som för min son häromdagen.
Han lekte i ett skåp han inte får vara i och hade sönder ett stort fint serveringsfat. Han är inte två år än, men han visste att han gjort fel. Han grät och grät. Han var förtvivlad. Förmodligen trodde han att jag var arg på honom, förmodligen blev han rädd av det höga ljudet när fatet krossades mot golvet. Jag tog upp och försökte trösta honom, använde alla fina ord jag kunde, alla känslor jag hade inom mig för att han skulle må bra igen. Och tillslut gjorde han det. Vi satt i soffan och han lutade sig mot mig, höll sin lilla hand  min och lät gråten och ledsamheten rinna ur honom.

Barn råkar även ut för annat, alkoholiserade föräldrar som inte kan ta hand om dem. Där finns otryggheten som ett mörkt lapptäcke i varenda vardag, där finns misshandel, död, fattigdom, ja det finns så mycket ont i ett barns vardag. Och då står pedofilen där, tröstandes, precis som jag. Säger vackra ord och smeker över ryggen, precis som jag. Ger barnet hopp och glädje, precis som jag. Och när allt detta är gjort, när allt förtroende upprättats, när gråten runnit ur och ersatts med glädje, när hopp och ljus omsluter våra barn. Då gör pedofilen det som är oförlåtligt. En pedofil tar dessa känslor som byggts upp inom barnet, använder det mot våra barn, utnyttjar barnets kropp, tillit och själ på det mest hänsynslösa sätt som är möjligt. 

Ett barn som utsätts för en behandling likt den ovan är förmodligen fullkomligt trasigt. Ovan detta trasiga barn svävar denna mörka handling alltid med. Det kan aldrig försvinna eller förlåtas.
Bakom varje sådant här trasigt barn står en pedofil som kan säga saker som, "Vi älskar varandra" eller "Han ville att jag skulle röra honom".

Och det finns ingen jag hatar mer. Absolut ingen.