Världens bästa familj

Ja, det kanske är så. Lite skrivkramp i Fredrik, det får vara så ibland. Jag jobbar i helgen min sjätte raka helg, dvs alla helger sedan jag kom tillbaka från min föräldraledighet, men efter denna helg är jag ledig en. Det ska bli riktigt skönt. Sista helgen i augusti, ja då sticker jag och älsklingen iväg på en kryssning, och lämnar våra barn hemma. Det blir första gången vi är ifrån de så länge som två nätter. Första gången på tre och ett halvt år. Hur ska det gå?
Ikväll är det jobb igen, det är alltid roligt att arbeta fredags kvällar, det händer mycket då och det kan bli riktigt roliga samtal. Emellan allt det allvarliga som händer då förstås.

Vi gör sista dagen på barnens hemska dagis idag också. På tisdag börjar inskolningen på dotterns förra dagis, tillbaka där vi ska vara igen, det längtar vi efter hela familjen. Och nu när våra barn inte är kvar på Knattekompaniets förskola ska vi se till att lite sanningar kommer fram. Tänk att man ska behöva vara rädd att ens barn bestraffas om man säger ifrån, den nivån ligger denna förskola på. Det är riktigt lågt.

Pinsamt för personalen igår. En kommer fram till älsklingen när hon ska lämna och säger:

- Ni måste sätta på henne större blöjor, det kommer upp bajs på ryggen.
Älskling:
- Men hon kan inte ha större, hon har en storlek mindre än vad vi sätter på henne när hon kommer hem.
Personal:
-Nej, vi sätter på henne samma som hon har på morgonen. Då får du fortsätta tvätta hennes kläder då.
Älskling:
- Ja, jag ska fortsätta tvätta hennes kläder.

Och tänk att den personalen på riktigt hävdade att de satte på dottern samma blöjor, vi bytte för ca fyra månader sedan, hon kommer alltid hem med en mindre blöja än hon gick dit i, men inte igår.
Tvätta hennes kläder? Det gör vi nästan dagligen, bajs eller inte.
Personalen är så pinsam på det här stället. Allt de säger blir fel, och de inser inte ens det själva.

En tes från min sida är att vi bor i Västerås och det är en segregerad stad. Stadsdelen Hammarby är en invandrartät stadsdel och personalen är helt enkelt van med föräldrar som inte säger ifrån på samma sätt som vi. Vi tycker inte att deras ord är lag och att de alltid har rätt. Tycker vi annorlunda så låter vi meddela det. Jag tror att det blir en kulturkrock med personalen som helt enkelt är vana med att bestämma. Att ha rätt. Jag tycker deras beteende tyer på något sådant. Lägger vi därtill andra liknande historier med ungefär samma förlopp så blir bilden mer klar.
Tar vi dessutom hänsyn till hur det ser ut på andra sidan stan där segregation visar sig från andra hållet, dvs mindre familjer med invandrarbakgrund så har personalen en mer resonerande attityd, inte bestämmande. Det sammantaget gör att tesen håller.
Om det verkligen är så? Jag vet inte, men vad det verkar så är det enklare att köra runt familjer med invandrarbakgrund, kunskapen om samhället är generellt lägre, detsamma om ens egna rättigheter och då blir det clinch när föräldrar som inte köper skitsnacket har sina barn där. Det är synd att Västerås stad inte uppmärksammar det, för det här ökar segregationen i stan, nu flyttar vi ju barnen härifrån, och vi kanske följer med. Skönare att bo på det område vi har förskola och barnen får sina vänner i framtiden.

Jag har varit ruskigt dålig på att ta kort nu på sista tiden, jag ska skärpa mig där. Snart är det semester och då kommer kameran fram varje dag igen. Det är ett som är säkert.
Dags för höst och senare vinterbilder, bloggen har inte funnits tillräckligt länge så det blir första gången här. Det kan bli så vackra bilder, speciellt i snön (Om vi nu får sådan).