Världens bästa familj

Nätterna är avklarade och nu njuter jag av en lugn kväll. Älsklingen har gått till sängs eftersom hon börjar tidigt imorgon. En annan har av naturliga skäl ställt om lite i rytmen, så någon timme till blir jag nog desvärre uppe. Imorgon ska det målas fönster här hemma, ibland är det skänt att hyra, underhåll av bostade sköts inte av mig. Men det är ju både en fördel samt nackdel. Så är det.


VSK spelade oavgjort mot Skellefteå och vi sjunker än mer djupt i skiten, klubben är längre ner organisatoriskt och i seriesystemet än någonsin om man ser till den tid jag följt laget. Usch, ångest varje vecka. Ser fram emot bandyn!


Efter ett skönt dagisbrejk där vi inte längre behövt lämna våra älskade barn på det stora svarta hålet i dagishimlen, knattekompaniets förskola, var vi nu idag tillbaka.
Klinch direkt, personalen har valt att ta bort vår dotters hylla i hallen och demonstrativt visa oss att hon inte länge har plats där. Det är bara det att hon har plats där, formellt gör hon sin sista dag på måndag. Jag dundrade in och frågade personalen vad som menas, varför har vår dotter ingen plats för sina kläder? Då svarade en av personalen, oerhört kyligt att hon har slutat här och avdelningen har fått nya barn. Jaha, sade jag. Men jag har inte sagt upp någon plats?
Vi har skickat in för ett byte av dagis och det sker nästa vecka. Jag påpekade att jag har varit föräldraledig och därmed velat umgås med mina barn om dagarna, varför skulle dotter då gå på dagis, det motverkar syftet. Jag påpekade att bara för att man tar semester från arbetet så utgår inte chefen från att man helt sonika slutat och anställer en ersättare. Jag hoppas att den personal som jobbade då känner sg lika korkade som de framstod, byxorna nere och rumpan i vädret. Dottern fick tillbaka en hylla och det gör fortfarande ont i magen att lämna barnen där.
Även om de faktiskt verkar ha det bra.

Anmärkningsvärt är att både Farmor Anka (Enhetschefen) och ankungarna (personalen) nu har utgått från att vi har sagt upp vår plats och inte längre ska ha tillgång till barnomsorg. Det utan en formell uppsägning från min sida, utan ett endaste telefonsamtal från deras sida och trots att jag betalat avgiften varje månad. OM nu personal och enhetschef inte vetat om att jag är föräldraledig och vår dotter helt sonika slutar dyka upp, borde hon inte efterlysas åtminstonde en gång? Ett telefonsamtal? Vad är detta för fruktansvärda amatörer som ska ta hand om våra barn? Det blir bara mer och mer skruvat, deras agerande. Och som jag påpekat förut, vi är inte ensamma om denna behandling. Det har hänt förr.
Personalen är en mänsklig tragedi, jag hoppas att deras arbetsgivare får upp ögonen snart, innan fler kommer i kläm. Det vore komiskt om det inte vore så sorgligt.
Vi älskar Vildmarken, snart är våra barn tillbaka där och vi kan återfå sinnesro och en känsla av kontroll. För är det något man inte vill tappa när man har barn så är det kontroll. Deras välbefinnande går före allt annat.


Resan till Söderköping vart bra, vi åkte dit och tog med älsklingens lillebror samt barnen till äventyrsbad i Norrköping, inte speciellt stort, inte speciellt spektakulärt, men bra mycket mer än vi har här. Så det var roligt. Och det tyckte även lillebror och barn. Allt gott med andra ord.