Världens bästa familj

Dagen har gått relativt fort tycker jag. Vi hade en period mitt på dagen när vi skulle till bvc med lilltjejen. Besöket gick bra, vi ska tillbaka och ta lite prover på henne för att göra en ordentlig undersökning av magen. Vi ska också börja med helt mjölkfri kost till henne, det blir en enorm omställning för vår familj då vi inte har någon erfarenhet alls av sådant.
En ny resa tar sin början med andra ord. Det blir nog mycket kunskapsletande framöver. Har ni tips är det absolut välkommet.
Jag vet inte än om denna förändring blir bestående, det är inte alls säkert att hon har laktos problem, men för att utesluta måste man testa, och det är det vi ska göra. I grilltider, hur gör man gratäng utan mjölkprodukter?

Så här söt var min son strax innan middagen när han satt i soffan och förkovrade sig i Pippi Långstrump, hans och lilltjejens idol!










Jag har inte sett så många andra pappor som bloggar, iallafall inte som bloggar i just egenskap av att de är pappor. Att de, precis som jag, har som första uppgift i livet att ta hand om och värna skatter så värdefulla att de inte ens gick att sälja för USA:s krigsbudget. Och då snackar vi stora summor. Jag vet inte vad det beror på. Men klart är att pappan trycks tidigt undan i sin föräldraroll och det krävs mycket för att slå sig in och ta sin plats. Det är ungefär samma kamp skulle jag tro, som kvinnor bedriver för att slå sig fram i yrkeslivet och bli betraktade jämställt. Det finns en föreställning om att män inte kan ta hand om hem och barn. Det finns människor som på fullaste allvar tror att det kan vara skadligt för barnet om mannen är hemma, för att vi män av naturen, inte är omhändertagande. Det är naturligtvis rent nonsens och bra föräldraskap är inget som bestäms av kön, det bestäms snarare av personlighet. Och därutöver en stor portion erfarenhet.
Funderingar kring detta har funnits inom mig sedan de första besöken på mvc, just det, mvc. Alltså Mödravårdscentralen. I Sverige tar vi hand om mödrar, jag förstår att det är kvinnan som bär på barnet. Det är kvinnan som behöver fysisk vård för olika åkommor, barnet behöver kontrolleras. Jag kan se resonemanget för att kalla det Mödravårdscentral. Men är det allt som behövs, finns inget perspektiv på mannen och det som pågår inom honom? Varör inte kalla det föräldravårdscentral eller liknande, varför inte innesluta hela familjen i vården? Det fanns en utbildning. Oerhört spännande, eller inte. Den handlade mest om hur kvinnokroppen förändras, hur kvinnan och barnet skapar kontakt och så vidare. Det är inget fel med det, men varför inte då ha en film som beskriver ur mannens perspektiv hur livet förändras, hur knyter jag på bästa sätt kontakt med mitt barn?
Det handla inte alls om aspekter på hela familjen utan kretsade uteslutande kring kvinnan och barnet. Kan det förklara varför det bara var tre män på den utbildningen. Av ungefär sju möjliga. Jag följde med och tyckte det var spännande första gången. Resterande gånger gick jag enbart för att stödja min älskling. Det var inte för mig.

Vi hade turen att ha en helt fantastisk sköterska på mvc, hon svarade alltid på mina frågor och tog mig på allvar. Jag hade många frågor, det hände saker med min älskling som jag inte kunde förstå. Saker jag inte kunde påverka utan bara hade att acceptera, och det var mycket mer enkelt när jag fick det förklarat för mig. Tänk att behöva känna så år 2006 och 2007? Att det inte finns plats för en, att man är helt vilsen i pannkakan och att det finns så lite hjälp och stöd att tillgå. Det är inte så ett barn ska komma till, det är dags att vi reviderar synen på mannen och hemmet.
Om vi kan göra det, så kanske vi också kan lyckas revidera synen på kvinnan och arbetet?

Jag tillhör dem som ser att det finns stora skillnader i samhället idag beroende på om man är man eller kvinna. Jag tillhör också dem som ser att det går åt båda hållen. Det är inte värre att kvinnor har 20% sämre löner i arbetslivet än män i samma yrke, än att det inte finns en föräldravårdscentral, där man vårdar föräldrar, inte bara mödrar. Inget av de två är värre än den andra. Båda ska naturligtvis åtgärdas, det är tyvärr bara så att den här debatten har en otäck tendens att nästan bara svinga åt ett håll. Det är fel, då får vi inte alla med oss, och det här är förändringar som måste göras ihop, det finns en helhet att ta hänsyn till. Vi kan inte laga ett hus med vinddrag genom att bara lappa på ena sidan, båda sidorna av problemet måste åtgärdas.


Vi har ett val som stundar, jag har skrivit det i tidigare inlägg, det här är ett pajasval. Svensken överlag vet inte vad det är vi röstar på. Det finns för lite information. Jag har försökt lyssna in mig på diskussioner kring detta när jag rört mig ute. De flesta vet att det är val. Grattis valmyndigheten! Det finns de som tror att valet handlar om Ja eller Nej till Euron (Många som tror det). Det finns de som tror att det handlar om Ja eller Nej till EU. Och de finns de som inte tror att det handlar om partipolitik utan snarare Sverige mot andra länder. Ungefär som ett politiskt landslag.
Hur kan vi kalla detta ett demokratiskt val?
Jag begriper inte hur vi kunnat misslyckas så, vad har hänt? Hur kan vi efter så många års medlemsskap i Unionen inte ha lyckats kommunicera ut vad det handlar om? Varför vet väljarna inget om de partigrupper om styr Europa? De partigrupper som stiftar Europeiska lagar som sedan vi anpassar våra lagar efter! Det om något är partipolitik. Det om något är blockpolitik. Det om något måste man vara medveten om vid detta val. Jag är minst sagt mörkrädd. Vi måste kunna kommunicera ut vad sjutton som händer och sker i det där parlamentet. Massmedia måste utöka sin bevakning. Parlaments ledamöter från vårt land måste ta sin förbannade plikt och möta folket, väljarna här hemma, även när det inte är val och den feta lönen står på spel.
Vi måste öka vår kunskap, då kanske EU dessutom kan utnyttjas lite till vår fördel också. Vem vet?

Många funderingar när natten kryper på. Den första delen i diskussionen är viktig. För att uppnå jämlikhet så måste vi vara jämlika i alla avseenden. Därför måste pappan också tillräknas föräldraskap och vårdas i inledningen av föräldrakarriären. Ge alla barn möjlighet till så bra förberedda föräldrar som möjligt. De är våra skatter värda!