Världens bästa familj

Imorgon är jag ledig, det innebär att barnen slipper sin sista dag på Knattekompaniets förskola, tack och lov. Sista dagen blev alltså i fredags. Och vi kunde inte vara gladare. Inskolning för den "gamla" förskolan börjar på tisdag, jag är ledig även då. Skönt.
Den här förkolan tycker vi om, barnen är ute mycket. De går en eller två gånger i veckan ut i skogen och leker. Då är de där hela förmiddagen och har roligt. Vad jag kan minnas har barnen på knattekompaniets förskola så länge vi var där, aldrig lämnat grindarna. Eller jo, det har faktiskt hänt. Vi fick veta av en bekant att de varit ute och promenerat långt ifrån deras område. Personalen hade inte informerat i förväg eller när vi hämtade. Det var lite märkligt, men skönt att barnen får ut och se sig om ändå. Men info vill jag ha av personalen, inte av bekanta som sett vår son i förbifarten.

Vi kommer lämna in en anmälan mot personalen på avd skattkistan på Knattekompaniets förskola. Den kommer inehålla ett stycke bruten tystnadsplikt. Vi har förstått att personalen kommer gadda ihop sig och fabricera historier om samtycke till den brutna tysnadsplikten. Något samtycke har aldrig getts i det här fallet.
Vår dotter har varit fasthållen av personal, vem vet hur länge, för att personalen har ett sjukligt behov av att skicka hem barn med påhittade sjukomar, i detta fall hade dottern en sömngroda i ögonvrån, inte alls speciellt kladdig, och det skulle då föreställa ögoninflammation. Hon var frisk som en nötkärna hemma. Varför hon hölls fast? Jo, hon fick absolut inte ta bort kladdet i ögonen. Men grejen med ögoninflammation är att det geggar av bara tusan, så hur mycket hon än tagit bort det så hade där funnits kladd. Inkompetens på mycket hög nivå!
Det finns så mycket att ta av så jag vet knappt var jag ska börja. Men där någonstans. Vi får se vad som kan dyka fram, alla sådana här anmälningar är offentliga och tillgängligt för media och allmänhet, uppmärksammas det kanske fler historier nystas upp. Jag vet att vi inte är ensamma på just denna avdelning. Och jag vet att fler har problem med andra förskolor i området. Alla under samma enhetschef, Farmor Anka. Knasig en det där.

Dags att skriva av sig igen då om Hammarby förskolor i Västerås. Har tidigare skrivit ett högst aktuellt inlägg om detta här.  

Nu har jag haft båda mina barn hemma då jag varit föräldraledig i två månader, en viktig och framförallt rolig tid för oss tre att umgås. Under föräldraledighet har man rätt att utnyttja tid på dagis 20/vecka för de barn man inte är föräldraledig med. Det har jag sett som helt onödigt då jag har velat skapa band till båda mina barn under denna period, dessutom är vi så pass missnöjda med den barnvård de har på avdelning skattkistan att vi får ont i magen av att lämna henne där.
Så jag har avstått. Och det har varit ett riktigt bra beslut.

I fredags ringde jag då avdelning skattkistan och klar gjorde för förskolelärarna att min dotter börjar igen på tisdag (denna vecka) men att jag kommer redan på måndag för att vänja in dem lite innan vi lämnar de helt på förskolan. Bra idé, sa denna förkolelärare och så bestämde vi. Jag var där på måndagen och det mesta gick bra. Det enda som var lite ovanligt var att väldigt få av personalen presenterade sig.
På tisdagen började vi med att lämna barnen, jag lämnar och min älskling hämtar när hon slutat jobba, inget ovanligt i det. Igår när hon skulle hämta barnen så märkte att hon att peronalen började tissla lite tyst och bakom ryggen på henne, hon frågade vad som stod på, och de sa att det var högst märkligt att våra barn gick på förskolan. Hon blev naturligtvis helt paff och frågade varför det skulle vara märkligt.

- Jo, ni har ju varit borta i två månader, säger den ene.
-Vi har planerat personal och nu är vi för få, säger den andre.
En tredje sitter och nickar medhållande.

Till saken hör då att innan jag vart föräldraledig så fick vi hem och lämnade in en lapp om sommarplaneringen, där skrev vi klart och tydligt att barnen behöver tillsyn under hela förskolans semesterperiod. Barnen har ju sin semester med mig, i maj och juni, sedan behöver de tillsyn i Juli och augusti för att vara lediga igen i september. Klart som korvspad.

Idag när jag ska lämna mina barn och har planerat att fråga personalen vad som pågår, hur i hela friden kan man sitta i en ring och baktala föräldrar som hämtar sina barn? Nog för att de arbetar på dagis, men måste man sänka sig till en femårings nivå i diskussion för det?
När jag kommer in så hugger enhetschefen tag i mig och ifrågasätter vad jag gör där med min dotter (det är hennes avdelning vi haft problem med).
Jag frågar henne vad problemet är? Jag har lämnat in en lapp där jag skrev att barnen behöver tilsyn, samma lapp personalen sa att de bygger sin sommarplanering kring.
-Jo, sa hon, men sedan slutade du ju. Ni hämtade hennes saker och sa att ni aldrig mer tänkte komma tillbaka.

Hmm, vi hämtade mycket riktigt hennes kläder. Hon skulle ju vara hemma på föräldraledighet i två månader, vad ska hon med kläder och napp till på dagis? Allt annat är kvar, teckningar hon målat och saker hon gjort, sådant man hämtar om ens barn slutar.

Jag frågade om hon tagit emot en uppsägning av mig? Nej svarade hon, jag frågade om Västerås stad mottagit en, Nej säger hon. Jag frågade slutligen om hon ringt mig och fått bekräftat att jag avsagt mig förskoleplaceringen, hon eller någon annan personal. Nej, säger hon.
-Varför i hela friden tror du då att jag sagt upp platsen?
-Ni är ju så missnöjda med personalen.
-Ja, det stämmer, din personal har negligerat sin tystnadsplikt och sådant tar vi ganska allvarligt på. Vi är väldigt missnöjda.
-Men du vägrar pratat med mig?
. Ursäkta, jag har sökt dig sju gånger, lämnat tre meddelanden genom Västerås stads växel, och du har ringt och sökt mig EN enda gång. Och då ringer du till jobbet fast du vet vad jag jobbar med. (SOS operatör) Jag har inte tid att samtala med dig när jag jobbar eftersom att jag behöver svara på viktiga 112 samtal.

Hela denna konversation var så extraordinär att jag ångrar att jag inte tagit med en bandspelare och fått ljudfiler, det är så oerhört hur en enhetschef kan bete sig på det här sättet. Jag har aldrig varit med om liknande och skulle bli förvånad om hon får vara kvar mycket längre. Inkompetent ledarskap återspeglar sig i personalens agerande.

Det som är märkligast i historien om tysnadsplikten de negligerat är att enhetschefen verkar inte det på allvar. I mitt yrke skulle en ordentlig undersökning göras, jag skulle förmodligen bli anmäld och åtalad. Den här enhetschefen har inte lyft ett finger trots att jag lämnat meddelande och sagt att de gjort fel. Jag har ett utdrag ur vår dotter journal som visar att de ringt bvc och ställt närhgångna frågor om just henne, utan vårt tillstånd. Berörd personal hävdar att de fått ett muntligt tillstånd av min älskling, vilket är heöt felaktigt, bekvämt nog så kan en av hennes kollegor bekräfta detta då hon var med i denna påhittade konversation. Personal som ljuger och backar upp varandra är väl inget ovanligt, men en undersökning skall göras ändå. Det har denna enhetschef inte mäktat med.

Vi kommer att göra vår egen anmälan så snart i bytt förskola i augusti.

Hammarby förskolor i Västerås är en ankdamm utan dess like, en ankdamm fylld av inkometens och där enhetschefen är farmor Anka i egen hög person.

Det är viktigt dock att poängtera att Regnbågen på knattekompaniets förskola är helt kanon, personalen har varit jättetrevlig och också fortsatt att vara det under allt som pågått. Jag förmodar nästan att de sympatiserar med sina kollegor på andra sidan byggnaden, men har i kontakten med oss alltid varit vänliga och raka. Så att lämna vår son har alltid gått bra. Och det är jag oerhört tacksam för.

Idag tar jag med två stycken barn tillbaka till dagis, de har inte varit där på länge nu och ska dit igen imorgon i skarpt läge. Läge för att testa lite idag och eftersom att Hammarby förskolor tycks vara inkompetenta i det mesta som görs så är sommarplaneringen under all kritik. Tydligen helt okej för all personal att ta semester samma veckor. Vilken arbetsplats har de privilegierna, vi får med andra ord bara vikarier. Å andra sidan kan de knappast bli sämre än på avd skattkistan som är fullkomligt skrämmande. Kanske rent av blir bättre på det här viset.
Den 11 augusti börjar mina barn äntligen på Västerås bästa förskola, Vildmarkens förskola. Både jag och min älskling kan andas ut, inte mer magont över att vi måste lämna bort våra barn till människor som inte tar hand om de på bästa sätt. Äntligen!
Dessutom kan vi äntligen lämna in en anmälan för att de brytit sin tysnadsplikt, de har gnagt hos oss, men vem vågar anmäla de som ska ta hand om ens barn? Faktum är att jag tror att vår dotter hade fått sota för det. Skrämmande!
Tänk om ändå vårdnadsbidraget hade kunnat vara samma ersättning som försäkringskassan ger, då hade jag varit hemma med mina barn, jag har haft så kul den här tiden. Vi har lekt så mycket och busat, städat lite, ätit gott, bråkat, tjatat, skrattat, gråtit, sprungit, haft sönder saker, köpt nya saker, förundrats, kramat och pussat varandra. Ja, mycket har vi hunnit med. Nu återstår bara två hårda månader med arbete sen har jag en månads semester med barnen igen, ser fram emot det redan nu.

Förövrigt är jag fortfarande förbannad för det bortdömda målet igår. Vilket rån, inför 500 vittnen.

Gympan slut sedan ett bra tag. Vi kör inte många minutr innan koncentration flyger sin kos. Men kul är det. Älsklingen har en lite dålig dag på jobbet idag, trött och huvudvärk, stackarn. Önskar jag kunde ta bort det, vore skönt. Jag hoppas det  blir bättre, vi får ta hand om henne ikväll.

Just nu håller vår dotter på och styr upp lekar här hemma, sonen följer med glädje. Jag tror vi har skapat en liten ledare, hon styr med järnhand vilka sällskap hon än är i nästan. På dagis som hemma.
Hon trivs faktiskt riktigt bra hemma, hon har alltid saknat dagis förut när hon varit långledig. Men inte det här dagiset. Det tycks som vi gjort rätt beslut när vi tagit henne därifrån. Hoppas det löser sig med ny förkola så snart som möjligt. Vi vill helst slippa förkolorna på Hammarby här i Västerås, det är dagispedagogikens svarta hål. Byt ut dina barn mot oro och magont, det verkar vara deras paroll. Inte är jag bitter heller?

Tror det är dags för lite plocka i ordning nu, lite iallafall. Är så seg idag, har liksom aldrig vaknat till. Man får ha sådana dagar också tycker jag.