Sonen gör mig fånig
Nu är barnen nattade. Skönt det och jag har haft en riktigt angenäm dag. Började med städning tillsammans med terroristerna av stökighet, följt av lite Ronja Rövardotter för damen medans herrn sov middag. Hon tyckte om Ronja nästan lika mycket som Pippi, men bara nästan skulle jag tro.
Efter det vart det lunch och sedan lite shopping, rengöring till tv´n sedan frukt och lite mat. Därefter bar familjen, utan mig, iväg till Hallstahammar för att hjälpa min käras mormor handla lite. Jag passade då på att träna och känner mig mäkta nöjd.
Efter träningen svängde jag in på ICA för at köpa mat, då ringde telefonen och det var min son som pratade, bär med er att han är 1,5 år. Han sa inte s mycket mer än pappa, men gulligt var det och jag stod som en fåne mitt i affären och sa saker som - Är det min gullunge som ringer? Vill du ha en puss (får medhåll av honom) - Ja men koooom dåååå till pappa. Så fortsatte det tills min kära tog över telefonen, först då märkte jag de cirka 5-6 personer som stod runt om och diskret (Trodde de!) lyssnade och flinade åt mig. Jo, ibland låter man faktiskt så konstig när man har barn, inget märkligt i det alls. Kul var det, fick mig ett gott skratt på väg hem när jag tänkte på det.
Undrar just om det blir en sväng på löpbandet (Gång) imorgon. Den som lever får se.
