Världens bästa familj

Jag tror vi skippar spionrean imorgon, det är inte värt att se kerburan spela i vilket väder som helst. Nä, det tar vi en annan dag när tillfälle bjuds. Kul att vakna nu på morgonen och inse att man måste trampa i en decimeter snö hela vägen till jobbet, tur då att vi precis flyttat så nära, det var naturligtvis ingen match för mig.

Jag har följt rapporteringen från Anjas brons och upphör aldrig förbluffas över allt roligt som folk skriver. Vi har fått tre medaljer hittills, två guld och ett brons. När Kalla tog guld skreks det Bragdguld till Kalla! Vilken prestation! Och när Ferry tog guld skreks det; Vilken Ferrytale! Och Bragdguld till Ferry! Och nu när Anja tar brons skrivs det återigen om bragd och bragdguld. Många bragdguld det där. Bragdguld och Jerringpriset har tappat sin sting, ärligt talat, vem bryr sig? Ge det till Anja, vem bryr sig? Men någon bragd att ta brons i OS, det är det inte.

Det börjar röra på sig fackligt nu, det är avtalsrörelse och arbetsgivar organisationerna vill passa på och skylla dåliga resultat på finanskrisen, med andra ord, inga förutbestämda löneförhöjningar, så kallade nollavtal. Lönen ska förhandlas helt på arbetsplatsen. Jag är en stor påhejare av den modell som finns idag, en centralt bestämd löneförhöjning i procentsats samt en lägsta summa, sedan en lokal förhandling om en lönepott på det. Däremot tycker jag att ett ettårsavtal är viktigt nu tills dess att krisen är över.
Arbetsgivarna verkar glömma att ju mer pengar arbetstagare har, desto mer kan spenderas så att vi vänder trenden, en faktor att räkna in. Sista ordet är inte sagt än.