Måndag
Måndag och första arbetsdagen efter en ledig vecka. Vi har kommit i ordning hemma efter flytten och trivs alldeles utmärkt i vår nya lägenhet på Pettersberg (av alla ställen). Skönt är det med tanke på jobbet också, tog mig sex minuter att gå och det ska jämföras med de ca 35 det tog att knata hem till Hammarby.
I VSK intet nytt, alla tiger nu på sina bloggar om vad som skett, styrelsen verkar splittrad och klubben uppdelad i två falanger som vill olika. Mest verkar det handla om personmotsättningar och sådant ska skötas internt. Annars är Anders Carlssons blogg bra och informativ.
Längtar oerhört efter fotbollssäsongen, hur mycket jag än älskar att se Premier League så går inget upp mot en match med Grönvitt, så har det alltid varit. I år verkar det inte satsas i samma utsträckning på truppen. Å andra sidan har alla satsningar som gjorts tidigare floppat, i alla fall om man ser till kostnad och prestation. Hoppas mycket på spåret egna talanger att det slår väl ut. I långa loppet tror jag på det.
I morgon förmiddag blir det simmning på lögarängen, det är riktigt skönt att ta sig dit på dagarna, lungt och trevligt, aldrig för mycket folk så det är ingen trängsel i bassängen.
I VLT idag kan vi läsa en insändare av Britt-Mari Ekendal Nyberg, hon beskriver en traumatisk upplevelse. Hon var på väg till jobbet och kände sig förmodligen lite stressad, på vägen så såg hon en trafikolycka och hennes första tanke var har någon annan ringt eller ska jag? Här är felet, människan ska givetvis stanna och hjälpa till, det borde vara den första tanken. Att vara så kortsiktig och rådlös att man kör vidare och ringer utan någon som helst information, då har man INTE gjort det som förväntas av en medmänniska. Nog är det många som tänker så. Att nu har jag i alla fall ringt, jag har bidragit och gjort något.
I fortsättningen vill jag att du och Britt-Mari tänker om, jag vill att ni tar tag i situationen och gör något för den drabbade människan. Tänk om det funnits någon som blödde kraftigt i den trafikolycka Britt-Mari åkte förbi och "raporterade in"? Hon hade kunnat rädda liv. Britt-Mari valde att se åt andra hållet och lägga över ansvaret på någon annan, varför då? Rädsla? Komma försent till jobbet? Ja, troligtvis, men att skylla sin egen rädsla och sina egna brister på någon annan är enbart fegt.
Att så många bara åker förbi trafikolyckor idag är ett stort problem, stanna och rädda liv!
Här kan du läsa SOS Alarms svar på Britt-Mari Ekendal Nybergs insändare.
